Varje barn har rätt att lyckas – men alla behöver inte samma väg dit
Hösten 2021 deltog jag i ett längre replikskifte om skolan, som fortfarande väcker tankar hos mig. Debatten handlade om valfrihet, friskolor och Internationella Engelska Skolans etablering i Norrtälje, men under ytan rörde den vid något djupare: synen på barn, lärande och ansvar.
Som pappa har jag sett med egna ögon hur olika barn fungerar. De är olika, har olika behov för att kunna bli framgångsrika och lära sig. Det säger sig självt att ett skolsystem byggt för ett idealbarn kommer att vara anpassat för nästan ingen. Därför har jag aldrig sett valfrihet som en ideologisk princip. För mig handlar det om att ge varje barn bästa möjliga chans att blomstra.
I debatten slog det mig hur ofta vissa ord används som murbräckor: marknadsskola, vinster i välfärden, koncerner. De fungerar bra i rubriker men sällan i samtal. För det vi egentligen borde tala om, oavsett åsikt, är hur vi skapar trygghet, tydlighet och kunskapsfokus i varje skola. Och hur vi ser till att systemet är rättvist, tillgängligt och begripligt, för elever, föräldrar och lärare.
Jag delar oron över vissa brister som vuxit fram. Köer som gynnar de mest planerande. En skolpeng som inte alltid speglar faktiska behov. Fristående aktörer som inte tar sitt fulla ansvar. Men den som vill förändra måste mer än protestera. Man måste formulera hur man bygger något bättre.
Jag tror på valfrihet, men med krav. På tydliga mål, men utan snårig byråkrati. På ordning i klassrummet, men med hjärta. Och framför allt: jag tror på ett system som erkänner att barn inte är identiska kuggar i ett maskineri, utan individer med olika drivkrafter, behov och drömmar.
Det här handlar inte om höger eller vänster. Det handlar om ansvar – för framtiden, för eleverna, för kommunen. Vi behöver både bra kommunala skolor och fristående skolor som tillför något nytt. Det viktiga är inte vem som driver skolan, utan vad skolan åstadkommer.
Vad står på spel? En hel del. Om vi gör skolsystemet snävare och mer ideologiskt styrt kommer färre alternativ våga etablera sig. Landsbygdens skolor får ännu tuffare förutsättningar. Elever som behöver något annat riskerar att stå utan. Valfrihet är inte ett slagord, det är skillnaden mellan att passa in och att hitta rätt.
Jag vill fortsätta stå upp för ett skolsystem som bygger på respekt för människors olikhet. Det är ingen lätt väg. Men det är rätt väg.
Vi bygger inte skola för systemets skull. Vi bygger den för barnet som just nu tvekar att räcka upp handen.
/Staffan Tjörnhammar (M)